Inspirerad av min systers tillbakablickar, och av det faktum att maken åkte hemifrån klockan 03:50 i går morse och inte väntas åter förrän på torsdag kväll, bjuder jag här på den första låt som han och jag någonsin dansade till. Året var 1989, och om en månad är det alltså 22 år sedan vi träffades. Tiden går så fort att jag nästan blir mörkrädd, och samtidigt har ju så otroligt mycket hänt längs vägen. Wow!
Och visst blir man lite fnissig av videon, den är verkligen från ett annat årtusende :-)...
söndag 2 oktober 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja alltså om man vill känna sej gammal kan man ju se på detta. För det är ju bra musik (tycker vi som närmar oss 40 då), men looken, upplägget i videon - oj, oj, oj! Minst sagt fnissigt.
SvaraRadera