Just nu

är det intensivt. Jag tror att prinsessan snart ska få tänder, med allt vad det innebär... Dessutom verkar hon ha fått för sig att sömn dagtid är väldigt överskattat... Vackert så, men vad gör man egentligen med en femmånaders bebis som är vaken timma efter timma? Jo, man kånkar och bär, och agerar underhållare efter bästa förmåga. Blir inte mycket annat gjort ;-).
I kväll var jag faktiskt iväg på jobb en stund, och några av mina stamkunder hade fixat en present till prinsessan! Vilken överraskning! Visst är det ju för ljuvligt med omtänksamma människor!
Gårdagskvällen var rätt intressant den med, då var både jag och maken på föräldramöte på högstadiet. Det var föreläsning i olika grupper, så far i huset valde att lyssna på en kille från Jönköping som jobbar med dataspelsberoende. Han pratade mycket om spelande (var helt positiv, spelar själv datorspel) och om att lära unga människor datavett osv. Bra och viktiga saker... Jag konstaterar att det nog är bra att jag aldrig börjat spela WoW eller nåt i den stilen, för jag hade nog kunnat vara i riskzonen -de klienter föreläsaren jobbar med är sådana som slutar äta och sova, eftersom de hellre tar hand om sin avatar. Dvs. en fantasifigur i cyberspace är viktigare än deras egen överlevnad i den verkliga, fysiska världen... Då har det gått verkligt långt, men på något underligt sätt kan jag förstå det, för jag tyckte alltid om att leva i min fantasivärld när jag var yngre, och då blev ju verkligheten rätt trist i jämförelse...
Själv lyssnade jag på en socialarbetare från kommunens grundskolteam som pratade om droger, tobak och alkohol. Vi hade en intressant diskussion i klassrummet efteråt, och jag agerade obekväm "sanningssägare", min vana trogen...
Har inte hunnit ta några bra bilder på sistone, men den här är en favorit jag länge tänkt visa. Den är tagen av maken år 2005 när han besteg Masada i Israel. Trevlig get, eller hur?!
Kram på er alla!