fredag 25 november 2011

Konsten att köa


Vi i Sverige måste verkligen vara världsbäst på att köa. Det är något jag ofta tänker på, och när jag var nyinflyttad här i Uppsala lade jag hastigt märke till att det uppenbarligen finns en mängd oskrivna regler för hur man köar på bästa sätt. Till exempel verkar det vara betydligt mera vanligt här än i mina hemtrakter att alla ställer sig i en gemensam kö fastän det finns flera olika kassor/servicepunkter. Jag kommer så väl ihåg en gång i fjol när en liten tjej frågade sin mamma inne på Åhléns i stan varför de måste stå i den långa kön när det fanns en kassa där det stod bara en person framme vid disken och ingen på tur efter henne. Flickans tålmodiga och pedagogiska mamma förklarade då ingående för henne hur de sociala reglerna för köandet ser ut, och det var väldigt lärorikt även för undertecknad...
Det är klart att det är bra om alla står i en kö, för då blir det ju minimalt med kötid för varje person -i bästa fall. Men sen kan det ju komma en invandrad utböling från Svenskfinland som sabbar allting genom att gå rakt fram till kassan och det är förstås inte okej! Man får ta seden dit man kommer, så är det och bör det nog vara också.

Men som ni förstår så finns det en baktanke med detta inlägg, och det är tyvärr inte enbart att berömma det exemplariska köandet i mitt nya hemland. För allting har en baksida: enkösystemet fungerar inte när man ska tanka, och det tycks uppsalaborna ha väldigt svårt att förstå. Varje fredag är det samma visa. Min lokala Jetstation har fyra pumpar, och den ligger alldeles invid en livligt trafikerad rondell. Eftersom vi nitiskt tillämpar det ovan beskrivna rättvisetänkandet så kan man ju inte köra fram till första bästa pump och vänta på sin tur, utan i stället vänder man in från gatan och ställer sig att vänta på att det ska bli ledigt någonstans. Det går bra med en, två och ibland till och med tre bilar. Men vad tror ni händer när sju, eller kanske elva personer kommer på att de ska tanka på väg hem från jobbet -fullständigt kaos!! Rondellen står still! Inte okej, i min mening. Jag har tutat (skäms på mig! i den rosa bilen och allt!), suckat och skakat på huvudet. Ingenting hjälper. Så idag tog jag en bild, som inte säger något om verkligheten eftersom den är alldeles för mörk, och beslöt mig för att använda min blogg som terapi ;-)...
Sådärja, nu har jag fått ut det ur systemet! Senare i kväll blir det en annan form av terapi, ska nämligen bli bjuden på bio av en väninnna. Och apropå terapi ska vi se A Dangerous Method, en film om Freud och Jung.

2 kommentarer:

  1. Öh, alltså... alla köar i en och samma kö till flera pumpar/kassor? Varför skulle det förkorta kötiden för dem långt bak i kön, i förhållande till att köa till den kassa man valt?

    SvaraRadera
  2. Precis.
    Men rubba nu inte våra cirklar. ;-)

    SvaraRadera